någon försöker prata med dig. de kanske håller din hand eller om din axel. de kanske står precis framför dig och rör på munnen nu. du kan nästan se hur de drunknar i ett hav av pink floyd. sväljer saltvatten, spottar ut. en virvel nedåt mot det svarta. så låt det skölja över hela rummet, ta död på dem alla. få dem att tystna. de har ändå inget att säga dig.

klockan är tre. kanske fyra. kanske till och med senare än så. lamporna har tänts, pulsen stängts av. någon har sagt åt er att gå hem. det här får duga. du är i en lägenhet som inte är din och du är i vilket fall inte ensam. du är i en stadsdel du knappt visste fanns, och gud vet om du hittar tillbaka när morgonen gryr. men du måste inte gå än. tapeten här är ljuvlig. allt är mönstrat. ränderna går rakt igenom dig där du sitter.

och ja. kanske håller någon faktiskt din hand. din kropp är så tung, och soffan så mjuk. den sluter sig runt dig, öppnar sitt varma gap och omfamnar dig hel. du följer med. som ett par ivriga läppar mot din hud och du faller nedåt, inåt. hamnar någonstans däremellan. låter någon annans andetag vagga dig trygg och tillåter dig själv att glida härifrån.

---------

det sticker i dina fötter när du går längs gatan. som om den ville bränna fast dig här. stanna. stanna för alltid. du tar ett steg i taget. huvudet pulserar, kroppen värker. allt du känner är hur magen snurrar, hur det tumlar runt. andas försiktigt och rör benen stadigt framåt. kanske klarar du hela vägen hem utan att spy. du vill inte stå still, vill inte huka dig. vill inte hulka i någon buske, toalett, rännsten. du vill inte vara den som är den som är den. igen. ett steg i taget. fötterna bränner men de bär. det finns ingen annan som tar dig hem. det finns inget annat som bär om det här brister.

--------

du ser nästan träden. ljuset som skimrar mellan björklöven. och den himlen. hustaken och himlen. du känner nästan lukten, värmen som kommer smygandes. föräldrar som tar dig i famnen och skrattar. som förlåter, gör allt bra. en enkel melodi i köket. trägolvet under dina fotsulor. allt så nära, så invant att du kan bygga det ur tomma luften igen. som om det fanns runtom dig nu. om det vore så lätt som att gå genom den ytterdörren och säga hej. vara välkommen. åter och åter och åter. den där armen runt din midja och någon som borrar sig in i din nacke tills du känner hans tankar flöda genom dig. hans kärlek är din kärlek är ett helt liv. är allt man kan önska i det livet. om det vore så simpelt.

--------

bussen vinglar till. du slår huvudet mot rutan, vaknar med ett ryck. spärrar upp ögonen mot åkrar som slänger sig förbi. ser solen sjunka. du hör någon som skriker. busschaufförens händer som trevar på golvet efter något. du befinner dig två sekunder på fel sida om en vit linje. ett heldraget streck som säger hit men inte längre. två sekunder bara. det räcker.