jag är mikroskopiskt liten
en bacill som letat sig in i ditt spruckna nagelband
diskbänksstänk på skjortärmen

vilar en tanke på tungspetsen
sväljer saliv, smakar
allt som aldrig blev
är det det du menar
när du säger att du vill smaka mig
jag stönar för att andas ut

ser du himlen när den visar sig
ljudet av blinkers som säger att du är hemma
ser du mig
när du stryker längs nyckelbenet

jag är en dov ton när du startar motorn
det trötta hostandet innan tändstiftet gjort sitt

mina händer gräver efter känslan
rotar genom revbenen
hoppas smaken stannar som en
beläggning över tänderna, du kan önska bort mig
resten av dagen
sila ned mig i handfatet

ser du hur dammet samlas
väggens färger rinner ut
ser du mig naken
alltid naken
här är min kropp, ta den
ifrån mig

jag är färgglad i blått
målar huden, tror den döljer något
kryper nära intill

du skakar i mig
känner du hur det skakar i mig
en sekund i upplösning, som om mina celler
någonsin gjort något annat
än fallit sönder
dina ögon letar mina
jag ber dig komma i mitt ansikte
för att slippa se