är jag ängslig
ängslig som barn eller hundar som
lämnats som lämnas som vet -
hjärtslaget slår under tryck
när du glömt hur man andas in
tickar som urtavlans visare för
hur länge du kan leva såhär
(tre minuter till)

mina läppar är för torra
tungan letar räddning, vandrar över, förvärrar
förändrar tillvaron bara för
sekunden i din väta
stöper om mig

ta tag i mina revben, stick in
händerna under kanten
jag lovar jag är trubbig
ofarlig att närma sig men
ryggradsreaktionen att rygga bakåt är
gemensam

vill se mig koaguleras
det känns ju, låt mig se det
känner splittret vrida sig
ett varv till
kalejdoskopiskt inuti
tilldragande bara i en
vinkel enkel att hitta och
välja bort

kroppen lever sitt eget liv
kanske det enda livet
i tanken något annat
måste karva upp huden nu låt mig se, låt mig
synas

vill hosta upp mitt blod
slå samman våra kroppar tills bara
benfragmenten återstår
pulverisera något, omforma något,
använd mig som gödsel för
ogräs
det bryter sig genom sten

städer rasar i mig, under
ögonlocken blundar alla för
vad vi åstadkommit eller glömt
gömmer känslan i skarven vid din
mungipa
den som aldrig ler som behåller
värdighet när jag spiller
ut, mina svagheter
är dina att förkasta

och jag är hungrig
törstig säger du jag säger
utsvulten och skrattar åt ironin som stirrar
i tunnelbanefönstret
måste dölja ljudet
håller händerna för munnen håller
tyst så tyst minns inte
röstens färger i dina öron om natten
jag ringde aldrig ville
gömma mig
visa mig
stark

ta tag i mig nu då jag är
formbar är bara form utan
innehåll, ingen mening, har så många
röster som pratar oavbrutet
utan att närma sig sanningen
är den inbillad
som jag

dina snälla ögon, mina
skalbaggssvarta blinkar frenetiskt
håller regnet ute håller inne
andan spänner en nerv
slår an en sträng
ett orkesterframförande, ett crescendo i
oljud
så teatraliskt säger du och vänder om


förstående nickar framför min
ständiga förnedring, några kleenex som ska
torka bort min smuts
bönar, herregud, säg mig något sant -
hon tar mitt blodtryck, mäter ett hjärtslag
betraktar mig stillsamt och säger att

du är hel