-
och plötsligt där står du

du säger att du inte kräver någonting av mig
du tar tag, känner efter, drar mig nära
jag får plötsliga impulser att slå dig

lite som jag själv brukade göra
med brödkaveln i nedersta kökslådan

här,
ja, eller där – står du –
alldeles för nära intill mig
jag spänner varje nerv när du rör dig
som om du skulle förstöra mig
om jag inte var på min vakt

dina tunga andetag är en ny form av tinnitus i mitt liv
(din tunga hjälplöst vilsen i mitt underliv)
din kroppshydda en symfoniorkester av ljud
i otakt med min
och allt stör mig

lukten av din våta yllekappa
och någon gammal surnad handduk som du torkat ansiktet med
ditt skägg som river upp mina kinder
dina naglar mot min hud
(sluta rör mig)

inget du säger berör mig
det är nästan så att jag inte hör dig när du
berättar om ditt liv
och sen om mitt
vad vet du om mina tankar? inget alls
hävdar jag fast jag delat dem högt

nu, plötsligt
där står du
och säger
att våra ögon ser likadana ut
jag vet inte varför

jag försöker minnas
föreställningen om dig
det är den enda jag varit förälskad i
förnimmelsen är flyktig; frustrerande förgänglig
jag lärde mig aldrig hur man förvaltar den
fast mina föräldrar är lyckligt gifta
(det är väl subjektivt)


plötsligt,
och sen ständigt där,
står du
du säger att du bara vill vara med mig
jag vill vara överallt annars

jag vill veta att jag duger för någon som inte älskar mig
jag vill veta det om och om igen

du är blind för mig
accepterar mig fullt ut
så resignerat, så meningslöst intetsägande
att inte vilja förändra något alls
jag vill tillintetgöra dig
vill ta tillbaka allt jag någonsin sagt



jag drömmer om någon som slår mig
någon som hatar mig när jag inte räcker till

så att kärleken känns förtjänad, är befogad

så att den kan överraska mig på nytt

så att jag slipper