Jag behöver dig som en gungbräda
för att nå topparna av mig själv
dina fingrar krökta över mina underarmar, under mina överarmar

Jag vill visa dig vilken väg sommaren tar när hösten kommer,
berätta för dig det exakta antalet regndroppar mot taket
och stjärnor på himlen

Jag behöver dig för skrymslen mellan boksidorna
orden jag aldrig läste, meningarna jag inte såg
mellan raderna

Jag behöver dig för att hämta mig
efter att du lämnat mig
behöver din lösensignalering
för att veta att det verkligen är jag

Jag vill visa dig jorden under skorpan
från här innanför galaxen,
Solen genom sprickorna i mörkret
Dagarna förbi hypersomni


Vill visa dig kärlek
-det enda jag kan ge dig
utan att säga varsågod
Den enda platsen, min adress, där jag bor

Jag behöver din mage från där du ger mig orden
ditt hjärta från där dom skapades
dina tankar från där tvivel kommer och går
men känslorna vaskas

Den här mannen, rädd för rädsla
Vet inte trötthet
Ser inte sömn
Hör inte suckarna

Spår inte framtiden
Minns inte dåtiden
Vet bara Nuet

Kan inte svischa förbi skyltarna till slutet av andetagen
med punktering på lungorna
bara styr med radion
-Så lägg dina läkande händer på detta
så jag ska vända ansiktet mot ditt
och jag ska ha det där hela tiden
aldrig sluta titta på dig, eller se dig för vem du är

Jag vet inte om du varit där förut
-där jag får dig att komma
där jag ber dig att stanna

men vart jag än hamnar här i livet
eller utanför det
får jag lov att tro
att du alltid är resan dit

Det var då som jag svarade med frågor
Det är nu som jag ställer ett svar
Det finns inget som stoppar mig längre
men något som håller mig kvar

Jag behöver dig någonstans förbi bläck och fjäderpennor.
Där står ett namn skrivet i vatten och luft
som aldrig rinner av eller suddas ut

Jag behöver dig
För det är svårare att förlora det
som man egentligen hade hela tiden