Jag skrev ner en bit av min själ på ett papper. En smutsig servett på ett hak. Pennan den glödde av längtan. Ville visa det fina i mig. Själen min sjöng utav glädje. Orden bara flöt av sig själv. Tårarna rann utav lycka, jag hade fångat det vackra inuti.

Sedan sålde jag den för en kyss. Till en slampa med konstgjorda bröst. Efter det söp jag skallen i bitar. För att fira och sörja på en gång.

För när jag till slut brinner i Helvetet, har jag räddat en bit av min själ. När domedagen äntligen kommer, reser jag mig likt en fenix och stämmer upp sång.

Den ska eka likt änglavingar och mana till kamp.
Den ska lysa upp himmelen och tända nytt hopp i svarta själar på den yttersta dagen.

Ty jag är du och du är jag och vi segrar - alltid.