vi blev så små,

låg på rönnbären,

i trädet
vid ditt hus;

bären doftade
så gott,

de var så
mjuka;

de kändes
så härligt
röda!

rödare än
en evig
eld i mörkret!

vi gavs den
stund vi önskat!

den ro vi
längtat efter!

vi fick vara
i varandras
armar,

på de rödaste
rönnbären!

i ditt träd