Låt mig orädd stå

vid ruinens brant,

när världen skälver

himlen blir matt

jag var med,

ville bota dig

släcka din brand;

vi var många

men ändå

för få

vi vädjade stilla

och högt,

ville väcka

barmhärtighet

som sov:

hela jorden skulle

räddas-

varsamt, i samförstånd!

ropen var flera,

men många arter

hann dö ut;

vi skulle hinna;

men det fanns ingen

plan för oss alla

tillsammans,

vi fann ingen

gemensam väg

i vår vädjan;

nu skönjas

planetens plågsamma

slut,

vår vädjan tystnar

men dör aldrig

ut!!