Det var en gång ett spöke,

som tiggde om nåd...

gång på gång...

Han fick inget svar;

alla blev bara ledsna,

och rädda.

Spöket ville sluta

spöka helt. Han ville

tömma sitt hjärta, starta

om från nollan; kanske

som maskot och

bringa lycka i stället?!

Spöket började bli utmattat,

ville lägga sig gnyende ner

i sin egen famn och vagga

sig till sin ro...

Nu skulle han inte hålla

andar uppe;få sluta som

lögn som blåste liv i

saknad;

nu ville spöket

återfödas, kanske som

maskot-

bringa verklig lycka!?