Jag öppnade mina ögon en dag
för att se verkligheten som den verkligen var
Är
För jag ville lära mig att förstå varför allt är
som det är
och varför vissa saker händer och varför
vissa saker sker
Så jag öppnade mina ögon en dag, för att jag ville veta mer
efter att jag hade gått och blundat
i så många år
Och det första som jag såg när jag öppnade mina ögon
var fantasier
En massa fantasier
Fantasier så långt ögat kunde se
Hus och broar och vägen full med bilar
Så överallt så har människan visst tydligen varit framme
med sina fantasier
och gjort dem till sin verklighet
Och då jag tänkte
Är det här verkligen den verklighet som vi människor
har valt
Tydligen så är det så...
I och för sig så bor vi en vacker stad
för att vara en stad
Stockholms stad
Men hur såg det ut här innan människan började bygga
alla dessa hus
runtom i varje hörn och varje knut?
För skogen som måste ha funnits här en gång i tiden
måste väl ändå ha varit vackrare
än alla dessa betonghus?
Ja, jag bara undrar och frågar mig
Så själv kan jag inte direkt påstå att jag tycker
att vi människor
ska kalla oss för smarta
Inte när vi hela tiden bäddar för vår egen undergång
med våra fantasier
som vi gör till verklighet
Gör om våran så vackra natur till någonting helt annat
Och vet ni vad det värsta är?!
Jo, det är att vi alla bara går och blundar fast att vi alla är
väl medvetna om det
Medvetna om att vi har skämt bort oss själva
med alla dessa
moderniteter
och alla dessa materiella ting...
Så när man öppnar sina ögon riktigt ordentligt och ser
hur verkligheten egentligen är
så får man sig en liten tankeställare, bara sådär
Så hur ska det här bara sluta....?
Tjingeling!
Ken Cassel
7/9-2012