En tunnel utan ljus i slutet.

Mina tunga steg ekar ljudlöst i ensamheten.
Minnena skär som knivblad i mitt inre.
Jag förblöder sakta och tyst.

Ett hav utan land i sikte.

Jag revar mina segel i vindstilla längtan.
Vill återvända dit tiden passerat.
Då jag en gång älskade utan fruktan.

Ett växthus med krossade fönster.

Vissna plantor, döda likt alla relationer jag flytt ifrån.
Jag letar, jag söker.
Fröna är borta och hoppet med dem.

Ett övertrasserat konto utan kredit.

Räntan på kärlekslöst leverne går inte att lösa in.
Själen är redan pantsatt.
Hjärtat likaså.

Det var över innan det började.