hans ord har tagit slut, sinat

sonat

frihet han andas kommer inte att kväva

lycka är att nöja sig

det är vad han tror i sådana stunder av

självbeskådan

himlen är alltid blåare i tropikerna

han vet det utan att ha sett, andats

hans kyla är inte en klimatfråga eller språkets

den förbränner sakta, utan syre

syner om katastrofer, panik, brända sinnen

han gjuter olja på skräcken med sin lena röst

sina amsagor