En kvinna i medelåldern promenerar på en grusväg en stilla, solig höstdag. Små blåklockor och riddarsporrar ses blomma om här och var i det torra gräset, som sakta vajar. Kvinnan kommer av någon anledning att tänka på vildhavre.

Hon tar en paus, sätter sig på en sten. Platsen väcker ett minne av en annan plats. Av en cykelolycka, en inristning, ett blödande hjärta. Det var mer än fem år sedan, men hon går fortfarande i samma billiga joggingskor.

Kvinnan suckar och öppnar sin ryggsäck. Då kommer bombplanen. Det är flygövning på den närbelägna militärbasen. Bombplanen talar till kvinnan med sina dånande röster.

FÖRSTA BOMBPLANET:

JA VI KÄNNER JU VARANN RÄTT BRA VID DET HÄR LAGET SÅ VI GÖR VÄL SOM VANLIGT. SLUTA LETA EFTER PÄRONET, TA FRAM FOLKÖLEN I STÄLLET. CIGARETTERNA HAR DU I JACKFICKAN. HA DET SÅ BRA OCH DET.

ANDRA BOMBPLANET:

DU SPOLADE VÄL PÅ TOALETTEN INNAN DU GICK HEMIFRÅN? TÄNK OM DU SKULLE FÅ STOPP I AVLOPPET OCH ÖVERSVÄMNING SOM DEN GÅNGEN, DU MINNS, DET SKULLE VÄL INTE VARA ROLIGT VA?

TREDJE BOMBPLANET:

ÄSCH BRY DIG INTE OM DOM. DU HAR JU DIN DAGBOK MED DIG, DÄR DU BESKRIVER MÄNNISKORNA OCH LIVET. DET ORDNAR SIG SÄKERT MED RESTEN.

Bombplanet försvinner i fjärran och dånet dör bort. Kvinnan sitter kvar en stund, dricker sin öl, röker en cigarett och skriver ner händelsen i dagboken. Sedan går hon vidare i middagssolen. Gruset knastrar under hennes slitna skor och hon funderar på om har råd att köpa ett par nya.