Jag häller mig mjuk av mjölk och tårar
vindar driver in från havet
du vädrar dem som ett djur, tunn och livsfarlig
och jag sköljer mig i vågor
som kunde jag bli den du önskar
som kunde jag bli den jag önskar

tomater mognar på köksbordet
jag reser nästan hundra mil och mer
fyller livet tills det brister
av druvor och ärr, en munfull vin
ett porträtt av mig då jag gråter
och detta livsfarliga, blanka:

att du gav mig den farligaste gåvan
att vilja smida med sår och sömmar
slicka guld ur solkatternas päls
att ständigt söka större, mer och över
att inte längre vilja vara
intakt och oberörd och en