Känslan som var kvar

var allvaret-

var hade det varit först?

Du bar på en gammal

sorg,

som ville lämna dig-

låta dig stå på egna

ben-

och du hittade inget

golv-

att stå på.

Din känslighet väckte

alla minnen,

önskningarna skakade

på dina dörrar.

Helheten ställde sina

krav på allas rättigheter.

Rätt och fel var i krig

med varandra.

Och din

längtan

fick

dig

att

darra.