Lilla musen levde ensam i sin
hemhåla under jorden vid
eken.

Hon kunde bara lyssna på
de glada ropen från ovan
och bredvid, att alla hade
roligt och njöt av livet.

Lilla musen var stundvis
mycket ledsen över sitt
ensamma liv i sin lilla håla
med alla bekvämligheter,
hon behövde inte gå ut,
mushålaservice fixade allt!

En dag ringde de från
Musverket, en mustass-
läggare talade om, att de
hittat en perfekt mus att
älska åt henne, lika underbar
och klok som hon, litet
äldre, men det hade lilla
musen sagt var bara ett
plus!

Åh, det lät så fint, det
skulle bli så underbart,
tyckte lilla musen!!

Då sade mustassläggaren,
att det tyvärr fanns ett
litet aber: den äldre musen
satt i fängelse för
någonting han gjort för
länge sedan- han hade
varit alldeles för ledsen
och fått livstidsstraff
för det, och det var
det straffet han ännu
satt av i fängelsehålan.

Men det fanns ett litet
hopp: den äldre musen
hade sökt om nåd och
att få straffet tidsbestämt,
det hade ju gått en
muslivsevighet sedan dess
och han hade blivit litet
musreligiös och skulle
aldrig mera bli ledsen.

Åh, vad lilla musen blev
glad av mustassläggarens
ord, och hennes lilla hjärta
började klappa i takt med
den äldre musens- men
det visste de inte om
själva.