För om man tittade ut genom fönstret kunde man se

att det var alldeles kolsvart

med inte den endaste själ ute

Jo, föresten

Där kommer visst ett par lysande ögon

Och jag vill gissa och tro att det är grannens katt

En av de sötaste små katter

Men man vet aldrig

Jag kan ju ha fel


I vilket fall som helst så bestämmer jag mig

för att gå ut en liten stund

Kan ändå inte sova och få någon blund

Så jag tar mitt paraply och sätter på mig skorna

med ett skohorn lite lugnt

Går sen ut efter att jag har låst dörren efter mig


Går då på en liten promenad där i mörkret till endast

gatlyktornas sken

som ler emot mitt ansikte

Men det är då som jag plötsligt får syn på dig!

Ja, du som lyser upp så klart

Du som lyser upp så helt underbart

Och det är då som jag genast går fram

och presenterar mig

lite snällt för dig

Och att jag gjorde det var väl ändå helt uppenbart

För det är ju dig jag pratar om...


Det var regnig natt!

Ken Cassel
17/9-2012