lycklig du som har mig

som möjlighet till allt

efter att ditt hjärta

har gjort sig fritt av

oron och sorgens

bojor;


när rädslan har

motats och segrats,

lugnets frön har

vuxit till dina träd

att ge dig styrka

mot luften, ej bara

med rötter fäste

i jorden;


orons och ondskans

andar har tröttnat

och flyttat för gott

ur din dal- skuggor

av dem finns

inte kvar för

din sol

mera;


lycklig du som kan

se mig som vila i

kärlek, i dina rosors

dal och trädgård

med näktergal,

och honung som

blänker i solvarma

krukor och doftar

kärlek;


lycklig du som nu

kan vila i dig själv

utan att sakna och

leta,

utan att undra vad

det var som kändes

jaga så nära;

som nästan fick

tag på dig utan

att synas;


lycklig du när

du kysser demonerna

för första gången

med kärlek,

för att aldrig

träffas mera