Det är om hösten lövskogen larmar
När så kronor stå i praktfull brand
Och svala brisar sig förbarmar
Över skymningsland

Det är när lyktor åter bli tända
Och vi söka trygghet av ljus däri
Omkring bläcktunga nätter som återvända
När sommaren för avskedssorti

Det är när solen fortfarande står klar
Och spelar på praktfulla färgers döende flykt
Som fuktig luft med dofter tränger sig kvar
Och ger spir till de växter som sommaren förtryckt

Det är när gässen följa sommarvärmen som är över
Och i sista brandgula bladet skogen stänga sitt kök
Då silverstänkt dagg vilar över ängars gräs och klöver
I en ängslig väntan på froststänkt besök