Om och om igen
Ständigt och återkommande

Får jag ett slag, en örfil av livet
En spark i magen som får mig att tappa luften

Den där luften som en gång fyllde dina lungor

Finns inte längre och aldrig mer blir det så att du kommer få mig att tappa andan

Förutom av tårar

Ingen fick mig att gråta av skratt så som Du

Ibland hör jag ditt skratt i mitt huvud som om Du satt mittemot mig över en kopp kaffe

Ingen har fått mig att skrika av sorg som du
Och egentligen hatar jag Dig för det

Men du är ändå den bästa vän som funnits

Det var inte ditt fel att du inte orkade
Det var livets och ödets fel

Din väg i livet var kantad med taggtråd och rötter som fick dig att snubbla

Varenda gång reste du dig upp

Med tyngre bördor

Tillslut blev det för tungt


& nu är det så fruktansvärt tomt