~ 15 års resa vid skrivet ... här och nu snart 20 års ~

~~ life ~~


hösten
depp
inlagd första veckan
i november
nittonhundranittiotvå

min 1åring
lärde sig gå
regrederade
och kröp sen
länge
slutade prata
sa gaga
länge

3åringen
kunde ej förstå att
fågelunge blå
var viktig

~ Jag försvann från er två, akut när ni var på dagis. "Förlåt!" Glad att pappa fanns där för er. ~

och det har svängt
i 15 år
efter prematur-resan

fågelunge
föds om våren
i april

mitt barn
strax efter nyår
genomskinlig
som isen på slottet
jag tyckte mig se
från riskavdelningens fönster
på nyår

hon var stor
jag skulle vara trygg
bara lite minnen av
skrikande
blödande rädda
mammor
jag var ju stark
skrev till och med
förnuftigt
fick jag höra

tung är den
min kista
collegieblock
från då
många kilo tyngre
än

hela
e-t-t-u-s-e-n-a-r-t-o-n
gram!!"

då just där
stor
kuvösgrannen vägde 425
minst i sverige
jag gömde mig
bakom uppståndelsen
vi
gömde oss

glömdes(?)

nu är det ganska ok ändå
förutom
en del som
utnyttjat situationen
i åratal
myndighet som privat

människa(?)

utnyttjat
mina fasor etsade
hånat
lekt

misstänkt mig


för slöhet
falskhet
överdrifter
noja

D-r-a-m-a



många
gör än

~ Fuck them!! ~

klart jag stängde
porten

~ fakta dokumenterat finns att tillgå för icke troende ~

stödet jag fick

"Du är så stark så det
går så bra det här
ska du se!"

fågelunge
var viktigast då
för "vården"
nu är hela familjen
viktig

det stödet gjorde mig
till kontrollant
av liv
av allt från micro-
till makro
kosmos

intill kall logisk
överlevnad

och jag var duktig
lärt läxan väl

~ uppväxt i naturen vet man att vaksamhet är överlevnad. då görs inga missar ~

tog 15 år
att inse
att liv ska få vara
liv
utan ram
kontroll

pålagda förväntningar
pålagda krav
från

pålagda kalvars
hage
inom vården

jag satte i veckor
känguru
av tvång
rädslan var totalt

mysigt varmt
nära nära
kärlek
till fågelunge

~ "leva ska du om jag så ska dö för det, leva ska du" malde i timmar, i dagar, i veckor... sen hemma i år ~

vi hade katter och hönor
jag hade
bakteriskräck
inetsat
och fobi för röda färger
sprittvättade händer i månader

 

men där
då
äta?
gå ut?
vem påminde mig..?

sätta igång efter apnéer
andningsstopp
en lätt dunk
i rygg

~ jag andades inte högt då, inte alls... ibland, för då kände jag inte hennes andning ~

visste inte då att
krislarm fanns
vem talade om?

lurad
till livrädsla
för att döda
fågelunge

~ blickar kollade mig ofta ofta och jag tänkte.. vad gör jag för fel? ~

försiktigt
påbörjades borttagande
av stödluft

samt larmen
för syreupptag
hjärta

och fågelungen
skulle träna andning
själv

redan knäckt då
av missad
information

den skulle jag
ha läst
på inrådan

orka?
med blödande
ångest
fyra i sal
sova 40min
vaken 3tim
sova 1tim
tempkoll
infektionsblodprov
varje dag
värkmätning
många gånger
ultraljud för mätning
där räknas inga veckor
utan dagar
timmar
minuter
ibland sekunder

~ på rummen fanns ej telefon, jag fick ej resa mig upp, isoleringan var total ~

den som hördes
fick uppmärksamhet
även där

jag är ingen
som hörs
det kan avslöja
i naturen

tränade övervakning för
överlevnad
utan skyddsnät

fasansfull tid
men ändå mysig
känguruing

man blir ödmjuk
inför liv
jag blev ödmjuk
inför liv

slutar ta för givet
ens tro sig veta
om minsta småsak

~ tyvärr skadade jag sen förhållandet mer än limmade ihop som jag borde, trots värk av förtvinad kropp och bäckenfogar aldrig läkta igen; det borde ha gått - med rätt stöd? ~

7veckor
inom väggarna
jag vet
att tystnadsplikten
är ett fiasko
13veckor till
jag vet att jag
hade rätt

jag vet
för mycket
och vet än

lurad på graviditet
lurad på vaken förlossning
första läkaren skickade hem mig
andra glömde koaguleringsprov

akut sövning
per sekund
pappa utkörd

åkte hem
i fågelunges födslotid
i april

kontroll följde mig
vart jag gick
stark var jag
och duktig

min egen
andras kontroll
överlevnad

rädda
rädda fågelungen

kontrollera
kontrollanten

åsna
mellan hötappar

bildeminnen
följde mig hem
gick inte
att skriva bort

röda lampor
gula
gröna
finns överallt

lysrör likaså
sängrör
trappgaller
gatlampor
staket

badrum
ett helvete
pannrum
tvättstuga likaså

rör
mitt jobb var
bockare
av hydraulrör
med maskiner
att ställa knappar
som på sjukhuset
lampor

som blinkade
varnade
akta nu
nåt är fel
ropa direkt
lever hon?

verkstans proppskåp
i blickfånget
röda tunnor i fönstret
och mera rör

återgång omöjlig
fysisk förlamning

psykosomati
på källarnivå
jag var lat

~
ljuden glömmer jag aldrig men har lärt mig att leva med dom, inom mig;
tjuten, skriken, klappret av skor i rusning, tickandet av tidur,
väsande andning, viskandet för att inte skrämma mammor... som är
livrädda för dolda hemligheter, som i panik känner dom måste få veta
allt ~

paniken
var räddningen
för överlevnad av
fågelunge

larm
ögon
kontroll
ljud
liv
finns överallt

även hemma
även ute
även i drömmen

graviditet
är ingen sjukdom
fick jag höra
med ett hånflin
av en läkare

facket bjöd på
uppsägning



fågelungar faller
om våren

i april

jag faller
i november

posttrauma
året efter
12veckor
oliv
2år av kamp

~~ life ~~