Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Regn

Himlen gråter från tunga moln
Gråa berg så långt ögat kan nå
Men du gömmer dig där uppe
Var är du, jag ser dig inte

Växter och djur söker skydd
Vill inte bli krossade av tårarna i miljoner
Jag öppnar mina armar och ser upp emot himlen
Där vet jag min försoning är

Ingen kan se mig längre
Mörkret tilltar och snart syns jag inte alls
Jag ser inte mina händer
Jag är osynlig

Jag skriker av hela min själ
Bara du hör mig
Bara du kan hjälpa mig
Jag låter mina tårar blandas med dina

Tillsammans gråter vi
Jag och himmelen av sten
Allt hopp har flytt mitt bröst
Bara sorgen finns kvar

Jag vet att jag håller på att försvinna
Mina händer och ansikte är borta
Mitt skrik ebbar ut
Dina stora tårar har sköljt mig bort

Jag rinner ut över marken
Jag är inte längre av kött och blod
Snart är jag hos dig
Inom kort är jag tillbaka hos dig min skapare

Jag är inte rädd
Vetskapen om att jag inte är ensam styrker mig
Jag var ensam på jorden
Nu är jag hel




Fri vers av Skuggan
Läst 186 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2012-09-23 18:32



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Skuggan
Skuggan