Allting har sin tid,
allt under himmelen
har sin stund.

Födas har sin tid,
att dö har sin tid.

Plantera har sin tid,
och rycka upp det
planterade har sin
tid.

Bryta ner har sin
tid, och bygga upp
har sin.

Gråta har sin tid,
och le har sin.

Klaga har sin tid,
och dansa har sin
tid.

Taga i famn har
sin tid, och avhålla
sig från famntag
har sin tid.

Söka upp har sin
tid, och tappa bort
har sin tid.

Förvara har sin
tid och kasta bort
sin.

Riva sönder har
sin tid, och sy
ihop har sin.

Tiga har sin tid,
och prata har sin.

Älska har sin tid,
och hata har sin tid.

Vad förmån av sin
möda har då den
som arbetar?
Jag såg, vilket
besvär Gud har
givit människors
barn till att plåga
sig med.

Allt har han gjort
skönt för sin tid,
ja, har han ock
lagt evigheten i
människornas
hjärtan, dock så,
att de icke förmå
att till fullo, ifrån
begynnelsen intill
änden, fatta det
verk, som Gud
gjort.

Vad som är, det
var redan förut,
vad som kommer
att ske, det skedde
ock redan förut;
Gud söker blott fram
det förgångna