det gör ont att riva drömmarna ur sin blom
och slita sönder söderhäggarna bland isarna

i sträck ska jag sen driva mig ut och därigenom
skriva onda veckors värk på väggarna

på alla udda uren och på de vekaste visarna



och mot färdens frusna räcke; skall jag sen stå i norra portens sigill där vid tundra stärkt av vintermåne skir

kallt må  isarna sjunga bläcket ur min penna efter värme när så världen endast hör det vackraste bli till

där vackrast blev det allra bästa; bittert kort
kristall för en kort stund sen bort under frost

och all nu saga all fly hän bland gnistervitter
i det du ska förbli i storhet kvar och orörd

läst av andras hjärtan

fall du flaga fall till jord för aska ännu har en tid
och villigt sen så ska du stiga upp till blommande och liv
så all du saga all nu fort

fly allt det frost besitter

frö du givit till mitt nya
till mitt gamla liv och kall

så all du saga
all

fly hän i gnistervitter