Den där kiosken vid skolan
som kunde bli rasternas oas
där löpsedlarna skrek ut
sånt som vi aldrig brydde oss om

där kunde vi träffas efter skolan
där kunde kvällens sista minuter
bli en evighetstimme

därifrån cyklade jag alltid med
ett leende

de kvällarna var varma

men allt det där regnade bort
det är spår som försvann

jag har sett ditt ansikte hastigt igen
en nickning och ett leende

stod där så med mina barn idag
och lyssnade till tiden som talade ett
annat språk

Jag kunde bara le ett varmt leende,
vid kiosken där
löpsedlarna skrek ut sånt som vi
aldrig brydde oss om