varannan dag vinkade kärleken

farväl till den älskade,

och den älskade vinkade tillbaka;

nästkommande dag efter avsked,

träffade de varandra igen, för de

var väldigt kära;

dagen därpå var det dags igen för

sorgtåg: nu måste de skiljas för att

det inte hade hänt någonting dem

emellan! och de var båda överens,

som vanligt- adjö var allra bäst!

tills nästa dag, när de båda hade

drömt hela natten om varandras

kärlek, och bara måste älska varandra

för att det bara fanns de två, som

var för evigt ämnade för varandra:

ingenting kunde skilja dem åt någonsin

därefter; ingenting skulle komma

emellan deras kärlek; de kunde

inte leva utan varandra, helt enkelt!!