små små taniga lyckor så där lite haltande
som helst behöver två
stycken nä

inga rim och daltande
här talar vi om stora tunga ting att linda kring
det osagda av löften - tyst förvaltande

och inga stim i sillburk heller - krims och krams kan skator få
i stället kan vi dela på en burk av pys och väs
på strömming som har gjort sig mera mys är mästaren som saltade

du tar suringen till slut
så tar jag burken

knäcker den mot höften
och sen jagar du så skurken ut
som kom med mörkret

blott med doften

andra höften för dig varm och yr och dimmig upp mot loftets stege
vinglar där på pinnarna och ber dig kliva upp och släpper där så dig att söka bolstermjukast hörn bland kuddar

jag ska tända ljusen ett och ett och ända långt där inne flera
så jag snuddar lätt emot men inte mera

även högst högst upp i tak där värmen är som tätast ska det brinna mönster att gå vilse i
i många timmar

burken tar jag med och verktygstänger; en som biter av för hål
och en som böjer vassa kanter så de svänger sen på ljuset

bockande för måne har jag ofta gjort och bockat
även rör och plåt och annat längesen så fort fort ska jag göra dig
en vacker stearinljusskärm

att fånga dina flackande små sken i - samla kvickt ihop dem alla
sedan låta skuggorna få dansa egna danser över stockarna

mobila eldhavstungor nästan krockande med mörka sinnesskrymslen
dina mina lite rockande och lite blygt som om dom ryms och går
sen i-ett-ut

i slöjor hela natten genom alla dina gamla ögons minnen
mina lika så och hölja dina sinnen uti rus och rytmers stoj och kanske ändå
när jag skärmat alla eldar där till slut  

som Tor en kvalmig höst har dånat
ute där på backen

buga för det Allt vi lånat
(lämna lite åter; Tacken)

eld och dans och några rader utav det som var och alla hopp som ännu inte flytt

som stannat kvar att

bjuda Odens Saga nacken och så hämta alla All vi staplat där
som ved att värma vinterhärd
och i från boden kryckor till de alla små små lyckors vilsna färd

sen ta din hand och mellan dessa följa
vandra sedan leende iväg där mjugg och dimmor ännu mer
ska dölja

(Vackranden)