[förfrågan om förhandsgranskning tyvärr en klicka-fel-miss av mig]

¤

En riktigt gjord polska är som att ha en schwartzwaldstårta i knät, som äts med händerna sittande på ett isigt trägolv med korsdrag omkring, skräddarlagda ben, och en filt omkring sig - framför en brasa nånstans i evigheten;

alldeles intill tomtgränsen till trollens grotta

Lagom nära en gammal sanning sjungen av Eluveite - en sån man inte ens förstår i sin helhet - i kors-dragen hysteri och glädjehögt tak, med vetskapen om att hur än högt man spelar och dansar så finns där ändå skuggorna kvar i granskogen, och medan violinisten är ute på egen vift i slingorna så kryper man själv än närmare elden.

låter fiolen utforska de steniga stigarna på sitt eget sätt mellan stammarna, och förlitar sig på att den kommer tillbaka

snart

...fast på hälsingmål

ska jag förstå din dialekt

i handens knäppningar

i bandens sättningar har inget ändrats

som gör natten annorlunda

för landet lutar lika nu som då

och grädde är mitt val - för smöret kan vi bjuda

väpplingar och dikens dy på

så vad spelar det för roll om månen är ned

eller ny

¤

och tillsammans med en kompande gitarr - vid sidan;

abstrakt i ryggradens nedre som en kedja bojad i stenhällen

en tvärilsken flöjt och leendet på lut
(seendet tar aldrig slut min vän

aldrig slut)

så kom, kom och visa mig ditt fönster
hugget i tak

(nog undrar jag än vad nollåttans enminutskvinna gjorde, och om det var sen din misstreated föddes
och nog undrar jag ibland om inte åren övertog milens måste

och fram till nu, nog borde det ha kallnat kaffet ändå, och påtåren fyllts av svar
ditt liv - nog borde det allt fylla en kanna till, för min har, och visst kan vi byta heta ångor
en stund med delade under och dubbla mirakler
att förgylla faten inunder)

och sörplar du
får du en klackspark i hörnet

och in

och snarkar du
får du en till

och klarar du min fråga
får du låtarna också

tillbaka intill

¤

och snurrar mig om benet
du surrar mig med sträng och sattyg
kurrar dina ackord
och ack-ord delar vi stämma på

i bluesens bittra knä
disträ och säker

lovar jag
(att inte titta)

att se
igen

din måne där i taket

¤