Känslan att plötsligt må bra efter en livslång kamp
Jag förstår den

Det är okej

Att känna trygghet i sorgen, att hålla kvar

Men det är också mer än okej att med små försiktiga steg våga sig över till det oupptäckta
Till det där som du innerst inne vet att du förtjänar

För visst det är härligt att le, eller hur?

Och om du känner att du faller ska jag stå där
Mig kan du inte flytta

Men jag har tillit i dig, du kommer klara dig fint
på egna ben

och jag vet att du efter några steg
kommer lära dig att gå
för att sedan skutta

Det är på tiden att vara lycklig nu, tycker du inte det?