Är det lättare att dö på hösten ?
Liksom i samklang med allt annat som slocknar

Är det lättare att gå i mörkret
och falla när allt annat faller?

Är det enklare att klara avfärd när inget annat liv vill gro?

Dom är så dystra tankarna...
den här morgonen



Dom är så tysta träden
Inte en viskning, inget smygande knak eller prassel
Dom står så stilla i mörkret

Som lurande skuggor håller de andan,
bara mina steg som möter knastret från gruset

Dom lyser så vitt stjärnorna
och månen stirrar med sin aura av blekt ljus


Det blev så tyst mellan oss
kullar växte upp mellan orden
som inte orkade över

Det är en mur upprest mellan mej och mina ord

Det finns en diskrepans
mellan ögonens trötta tal och
munnens " upp till kamp!"
mellan orden och hudens längtan efter blod

Det blev vilset mellan oss
förklaringar som kolliderade
och ord som gick isär

Det bredde ut sig en kyla inom oss

Med utsträckta händer
och bortvända ögon
gav vi varandra rädda kramar


Skuggorna håller andan
den här morgonen

när luften är kall och klar
och tystnaden inte talar