Huden, full utav små små frusna pärlor. De korta hårstråna står, rakt upp likt det bleka - hos en frostbiten äng, näst intill blåa. 
Låter morgonrocken, svart siden sakta glida av axlar och höft, landa under alla kroppens oklädda delar. 
Golvplankor knarrar, täcke dras åt sidan. 

Lakanet, vitt och ouppvärmt mot blottat naket - ljuslyktor kastar skuggor längsmed det grova betongtaket. Knän mot bröstkorg, axel mot bäddmadrass. Grå kudde bär kind, i dunlika händer.

Och en gäsp klöv tystnaden, då sakta sakta värmen, kom krypandes.