jag har staplat sten och
trä på hög
till talarstol
rakt ut där i tomma intet
med gräs inunder som
stadig grund
och sen ska jag upp
pekfinger ut
fräsande spottande
lyssnarskara av
väderbitna skator
en och annan kråka
men de hör mig
de lyssnar och håller med
jag pekar och strider
eldigt
till sista fras
- att i denna värld
älskade jag
men nu får det
vara nog

det får vara nog
och hjärtat ska bli
bly
pennskaft

jag ska tala
istället för att
älska

tala ska jag