vände din skugga
innan de sublima vandrade in

upplöste länkarnas syften
en och en

som vi åt kometsvansarna

i natt endast ursinne över rost och revor och hur undkomma morgonens regn

järnskräp
några snaror mer eller mindre
alltid bakom nacken



där krälar alla hopp över lagda löfteskrokar
i en uppgjord tystnad råder rättfärdighetens eget värde

beställt ur baksidan på myntet

för mig kan de gärna hålla hov i samma rap
ätet mitt på dagen smakar lovord

social sörja
samtidigt som kvällen lovar svekfria sofistikeringar
över en glaskant svagt läppförsedd


som en zonfri parkeringsbot utskriven mer av åtrå än
över knät på normen

dask dask

bara hättan som saknas

när zenit ej såg
stannade uret och sulorna svällde


ska det vara så svårt att få till det
(från är alltid frågan)

i år lärde jag mig något nytt

boettmenuett

från botten med en nödglimt
från en happening utan orsak och tjurögat kaputt
från vad ska avstampet göras


från gropen skrek det

några överlevde som på ett skänkt
'råkade bli så'

i sin vagga somnade sen saligheten
en öm sömn på andra kanten

bakteriefritt från baskrar och sillar i svällda burkar
 

(jamen slicka dig om munen så jag får njuta lite
cam-rock kallas det
det är en form av återbetalning - nollsex tog hårt)



följde inga vita linjer och självklarheten
blev en genväg ur

din balkong 

som en landningsbana på fel sida landet
(okey ett grattis kan du få)

jag räknade träd på vägen hem

när nåden blev uppenbar och anpassningen
ett hopp

slutade tågen gå

plötsligt blev det enklare att springa själv

när äntligen blev upphöjt till ordinärt
började livet stagnera


passionen föll i sin egen grop
grävd i livets parentes med ena handen


livbojen i den andra och vad mera
vid mynningen på motstående stops läppar



aldrig mer ett måste
(och det är bara saknad kvar)

ner i obskyriteten på en räfflad kants överviktiga spår
jodå det går
sublimitetens nästgårds över en kam

om man vrider ur
det uppenbara och tar resten genom nätet

hemkört

fragment