Det finns en del yrkesbeteckningar idag, som klingar närmast grekisktantika - så hypermoderna de än är. Och dessa yrkens företrädare behandlas närmast med vördnad av det politiska och journalistiska etablissemanget. Som om de sutte inne med Sanningen. Sutte inne med Sanningen om Framtiden. Som om deras profetior - kanske till och med påtagligt mutiskt påverkade av dem som har vinning att vänta av en viss framtid- som om dessa skulle tillhandahålla de sanna verktygen för att styra världen.

Beteckningen för dessa uppburnas roll i historien är:
"analytiker"
- eller som allra helst:
"Chefs-analytiker".

Dessa mystiska personer arbetar vanligen på banker och i andra penningtransakterande inrättningar liksom i statliga och kommunala förvaltningar - liksom i de olika politiska partierna.
Gränserna mellan ett analyserande, ett tyckande och ett troende är givetvis flytande. Men i allmänhetens öron klingar dessa profeters uttalande som betydligt mer än profetior. De framstår som just Sanningar. Som vore de opåverkbara storheter att förhålla sig till.
Och världen reagerar på dessa mäns utsagor. Styrräntor, boräntor, aktiekurser och nationers budgetar, hela världsekonomins funktion tycks styras av dessa välbetalda mäns tillsanningförklarade prognoser om en ännu osedd framtid.

Som något vetenskapligt skolad människa blir man ju bekymrad. Och jag kan inte undgå att i sammanhanget tänka på Antikens dyrkade Orakler, som för mer än tvåtusen år sedan tydligen utövade ett icke obetydligt inflytande över sin samtid.
Man menade att Gudarna talade genom dessa människor. Oraklen var medier helt enkelt. Särskilt berömt var Oraklet i Greklands Delfi, Pythean, som ansågs yttra sig som ombud för guden Apollon.

Mäktiga män på den tiden vågade inte företaga sig väsentliga ting - som till exempel krigiska företag - utan att först ha rådfrågat denna Pythea, en kvinna försatt i transcendental kontakt med de högre makterna, sittande i det mäktiga Apollontemplet vid foten av berget Parnassos.

Det ryktas om att denna Pythea inför sina orakliska seanser lät sig bli drogad av opiatiska ångor och att hennes utsagor därför ofta ägnade sig åt skilda tolkningar.

Huruvida dagens självutnämnda pytheor - alias ekonomiprofeter, alias analytikerna - huruvida dessa vid sina offentliga framträdanden också skulle vara drogade, det undandrar sig mitt bedömande. Men det förefaller likväl som de betydande män, som så troskyldigt lyssnar till profetiorna, ofta har suttit och sitter i samma kvart.