ängarna vissnar bäst när det är höst så och lakanen i sängarna

men icke alls hästar löst och i flock
där trissar de varandra till sken och krumsprång
i månsken och ljumljumma frustningar pysande ur vibrerande borrar

adrenalinet kicken
blicken vinet om öron rättframrustningar behövs om stoppa den som nyss har sett sin frihet
morrar käftar vid sidan stegras takten och den länskade slakten tänjes ut

ylen häftar ylen vid varann i samstämmiga kanoniska ramsor och runt omkring där hukar de hungriga i väntan på mer

hejar de sina med återhållsam skuggvandring

det var längesen nu
längesen

det jagades på prärien

spenslig varg
enslig varg i lag i klag

är här igen