Du har bekräftat att kärleken inte finns, om jag ska tro på dina ord om kärlek. Du vill jag ska tro på dina ord.

Jag tror på dina ord, jag tror att du själv menar det du menar med dina ord, men utan förklaring från dig har jag bara min egen ordvärdering att använda. Eller hur? Vill du inte förklara dig, så går du på så sätt med på att jag förstår på mitt sätt. Eller hur?
Eller hur?
...och där får jag då tolka din tystnad som ett medhåll(? jag kan visa min fråga men jag frågar ej nu) för jag frågar med en ledande ja-fråga där jag visar hur jag tänker, så upp till dig att opponera dig eller ej.
Eller hur?

Tystnad talar exakt som den lyssnande vill att den ska tala. Bra så.

Jag frågar än en gång; Vad har du haft mig till? Ja "haft" - för du har mig inte längre till något, om det inte är just det att lägga egna upplevelseminnen på. Då är det dina upplevelser, och utan förklaring från dig är det fortfarande din upplevelse. Alltså kan jag utan problem dra mig ur, i och med att du inte behöver mig som person.
Så, fortsätt då att uppleva och må så gott. Du skapar din egen upplevelse. Vad jag har med saken att göra får jag nog hitta på själv, och jag är på god väg att få till en riktigt bra anledning när du nu inte har vilja att svara på en sån fråga.

Frågeorden när var hur vad varför - för mig viktiga frågor för att förstå en annan människas väsen - kan jag mycket väl besvara själv, men du har ingen rätt att påverka mina svar i efterskott, om du inte vill besvara dem när jag frågar.
Däremot kan du med fördel själv berätta och förklara, i förväg, om du tycker jag behöver veta nåt. Det kan ju vara speciellt viktigt att jag t.ex. vet ditt syfte med en handling om nu handlingen är något jag inte kan anses vara beredd på, i och med att du vet att jag drar mig tillbaka om jag inte förstår varför du agerar på ett för stunden opassande sätt. Eller.. när du märker att jag inte anammar och inte ger dig den respons du vill ha, då faktiskt veta att jag i alla fall vet varför du gjort som du gjort.
Vet jag inte det, och jag upplever en obekväm situation med ditt agerande så är det inte omöjligt att jag helt stänger dig ute av ren och skär rädsla för följderna.
Om du då inte alls har det syftet att t.ex. skrämma mig, så vore det väl olyckligt om jag då stänger igen min port pga ett för mig fel förstått agerande från dig?
Men, om du istället är medvetet manipulativ, så är det förståeligt om du inte ger mig ditt syfte.
Det är därför jag inte kan tro på dina ord, i och med att du vet att jag behöver höra ditt syfte med dem.
Din sanning är din och den vet jag inget om, och om du kräver att jag ska tro på dig, på dina ord och på hela din existens anledning med att ha kontakt med mig, så behöver jag veta varför.
När du nu blir arg för att jag frågar varför, så är det för mig tecken på att du inte har syftet klart för dig själv, eller...
att du är en player med innehållet syfte.

Vilket väljer du?
Har du inte själv syftet klart för dig så kan jag vänta, men då bör du ju erkänna det då. Där kommer stoltheten möjligen in - du hamnar på djupa vatten som målsökare för du vet inte mitt syfte - och den stoltheten håller bara sin ära högt om...
OM du har ett rent hjärta och inga fulspel i ditt agerande.
En fulspelare har en falskt uppbyggd fasad/stolthet enligt mig, medan en som är ärlig i sitt uppsåt inte ens behöver sin stolthet för att tala om vem han är.
Vilket väljer du?
Manipulativ/Player eller osäkerheten i att skjuta från höften och bete dig som den ärlige du vill vara - ja du minns säkert din egen kommentar;
"Jag är som jag är." - om det är ursäkten i sin linda så tillbaka till frågorna, de sista:

Så lever du som du lär?
Eller går du 'med' för stora skor? (inte i, för jag känner dina fötter emot min mark och du är i-n-t-e skyddad, och mina barr har börjat irritera...) 

Må väl!
/barfotavan - med en skogarderob som täcker varje tillfälle.