Det har hänt att mörkret har skymt solen, alldeles för många gånger men jag, jag har överlevt, så kan även du!

Jag vet hur det är att vara hungrig, när magen är tom och man vänjer sig vid känslan av smärta, för man har inget val.

Jag har sett människor gå förbi mig, de har sett mig falla och de har skrattat, ja riktigt hånfullt.

Det gör ont att krypa på betonggolv, jag har gjort det, det ger blåmärken på knäna och händerna börjar blöda..

Det hände att någon frågade om "zero" var min storlek, jag log alltid och sa kanske det...

Någon gråter när de tappat sitt ena örhänge, en del äger inget.

En del bråkar för att du bäddat en säng fel, själv skulle jag vara glad om jag hade en egen säng. En del sover på golvet, går upp på morgonen och är tacksam för taket över huvudet.

Kronofogden är inget skrämmande, hos mig finns inget att hämta, jag lever inte för materiella ting.

En del säger att, skyll dig själv, någon sträcker fram en hand och säger, "Hur kan jag hjälpa dig?"

Rikedom eller fattigdom, vem säger vad som är bäst! Jag överlevde svälten och jag överlevde blåmärken runt min hals, jag föll så många gånger och många gånger fanns ingen att ta emot, men jag hade tur, några kontakter här på poeter blev min räddning. Okända människor som höll av mig som stöttade mig med mejl, år efter år. Det är sådant jag aldrig glömmer och den dagen jag kan, då ska just ni skrivarvänner bli berörda på något vis, ni ska få ta del av min själ, för det är det minsta jag kan ge er....