Ja, inte bara känslomässigt, min kropp blöder på riktigt och det vill inte sluta. Inga blodförtunnande mediciner finns i min kropp, men en själslig oro och en undran om det här är slutet!

Mitt blod är vackert, rött och fint, men rinner från min hud. Röda ränder från hals till tå, vad är detta, det vill inte sluta..Plåstren hjälper inte, handdukar blir röda, det slutar inte..Jag blir lite orolig, men vem är jag att bestämma mitt öde,
mitt liv får jag lägga i någon annans händer, vart mitt leder, det vet jag inte.

Men om jag åker iväg på en resa, ja jag hade inte kunnat göra något annorlunda, all min smärta var jag tvungen att ha, det var så jag lärde mig om livet, att uppskatta och att vara tacksam för det lilla i vardagen..