hänger mig åt avgudandet. det är fantastiskt att någon kan vara så nära, trots tid och fysiskt avstånd emellan. är det magi när någon kan väcka något i en som aldrig tidigare vaknat där, att någon kan skriva sig in i en annan människa? det känns så. som magi. som om allt, allt blir vackert i hans händer.

-

hon drar in doften av sommar i näsan, sträcker ut sig på gräset.
"vet du? jag tror jag flyger."
c kontrollerar.
"nej. du svävar bara lite. såhär."
hon måttar med fingrarna och skrynklar ihop sitt fräkniga ansikte till ett enda stort leende.
"du också."
näsorna mot dagmånen, de håller varandras händer och
S-V-Ä-V-A-R
två centimeter över marken. gräset kittlar deras nackar.

-

man slipper krossade förhoppningar om man bara håller avståndet tillräckligt stort.

-

det kändes som om de stal dig ifrån mig, som om de tog ifrån mig min rätt att sörja.

-

vandrar, planlöst, i det som ska vara mitt nya hemma
kullersten, det bruna vattnet som klyvs av nedhängande grenar, alla förvirrade nykomlingar
som vandrar
som jag

sätter mig i en lövsal, spinner ihop mina trådar och upprepar tyst för mig själv den gyllene evighetens principer

försöker minnas hur jag hittar hem

-

om spisen (som är en kärring):
"man måste kanske bara trycka på rätt knappar!"
"men de är ju så jävla svåra att hitta..."

-

Nürnberg Hbf - Uppsala universitets aula
en sträcka inte mätbar i mil, utan i blyerts och drömmar

-

du bleknade -
långsamt, långsamt
ändrade du form
och fick färg igen -
du är en annan
nu.

-

jag hoppas att hon är psykiskt sjuk.
jag hoppas att hon är psykiskt sjuk, eftersom alternativet är värre. alternativet är outhärdligt.

-

håll om mig
din värme smälter bort mig
du kan samla mig i dina händer
forma om mig i din famn

-

scones?

-

europas största modelljärnvägsmuseum återfinns i clécy och har öppet 10 till tolv samt 14-18, ej måndagar

-

små rosa pandor dansar på taket!

-

mediantid diktatur -> demokrati: 2,4 år
diktatur + demokrati stabila, övriga instabila (mellanting?) håller ej länge, utan är snarare mellanstat.

-

sänker huvudet och
L
E
R
för
det kunde ha varit du
som gick ifrån mig nu

om jag bara hade velat

-

det är något viktigt du glömmer
när du drömmer
i färg och skarpa konturer
det finns andra figurer
än de beskurna
svurna
fiender till ljuset som
finns i dina drömmar, dom
som bor djupt i ditt minne
rör i varje vaken timme
du
stampar otåligt längs gatan
nu
dansar kniven i ditt bröst (inte okej. hur tänka om här?)
till takten av din puls, den
långsammaste psalmen
över de mörkaste vattnen, vaken
drömmer om att slippa taken
som trycker dina tankar nedåt,
det är svårt
när man inte längre vet varifrån man kom
en vilsen bomb
på storstadstur
sänder ut en sista skur
tvåtumsspikkonfetti
molotovfyrverkeri, du
önskar att du aldrig stannat, nu
för sent att vända om
för sent att gå sin väg
du
är redan framme

-

fingrarna, tomma
inte ens luften kvar mellan
under naglarna
bara saknad
pressar tummen emot halsen
för att känna efter
om hjärtat slår ändå

du tröttnar
på väntan
på en annan kontinent
en annan längtan
lika stor
som din

-

tröttheten en blek skugga över pannan
långsamheten som hör hemma i drömmen
vaknar, skrikande

-

tunna trådar under huden
som ändå värmer händerna -
vill slänga dem i luften
explodera, ultrarapid

-

önskar ha dig bredvid när det börjar blåsa kallt
önskar att ha mera, mer av dig i allt

-

jag är hemma
i gropen vid hans hals

-

ät mig - agnès desarthe

-

tusen, sjutusen gånger
bodil
lika många drömmar,
melodier

måne över våra huvuden
blickarna i marken
vi ser inte
norrskenets dans

-

måndagar
han samlar dem i fickan
de
skramlar

-

all my friends are superheroes

-

han sa: jag vill vara ditt allt
han var min hemlighet
varken mer eller mindre
men jag drömde aldrig när vi sov
jag drömde aldrig i hans armar

-

jag undrar hur hon gjorde det.
jag undrar vad hon tänkte.

-

och om man inte vågar?
- man gör det ändå.

-

i slutet är det enda som finns kvar
ändå bara minnen, och en liten
kärna av svartnad sorg. det är kring
den glädjen växer, och kommer att
växa, ständigt.