plats en hund sitter utan koppel.

Vad heter hunden? Busen heter han.

Tycker han om hundgodis?

Jarå, men han busar hellre.

Ska vi gå längs med Göta Älv,
förbi Operan?

Det kan vi göra. Vad heter du?

Namn.

Och du?

Också namn.

Vilket fint skägg du har, får jag kalla
dig Ragnar?

Jovars, varför inte? Jag vill ge dig
ett namn, går Astrid bra?

Jovars, lille gubben.

De två samtalar med varandra,
deras förflutna är som bortglömt,
och livet har frigjort sig från tiden,
allt rör sig framåt, men ändå står
tiden still, som om de redan betyder
allt för varandra.

...det var trevligt att träffa dig...

...detsamma...brukar du promenera här
i sta'n med din hund.

Det händer.
Jag är lite frusen och är på väg hem.
Du kan få min e-post om du vill.

En kalender tar de upp ur sin jackficka,
för att skriva upp varandras mail...

Astrid, ha inte bråttom hem, kan jag få
bjuda dig på en kopp kaffe?

Men Ragnar då, en bekantskap ska inledas
med några få ord, en kopp kaffe tar vi
nästa gång...

Jag vill redan kalla dig för älskling, men
utan erotisk underton, jag blir bara så
överväldig av att se dig.

Håna mig inte. Kalla mig vän, så ses
vi kanske igen. Ge ett gott intryck på
mig, och du har en hjärtevän.

Jag vill visa dig en amulett innan jag går.
Det är en fossilering i en kalksten, en
ostrakod, musselkräfta. Jag tror, att den
inte ger mig lycka i livet, men däremot
bekräftar den livets förgänglighet och
skönhet, att världen överlever oss,
men att vi har ett liv, som vi måste göra
det bästa av...Vill du ha den av mig?
Den är från Öland, när jag gick längs
med stranden och fyndade lämningar,
den är din, jag vill ge dig den.

Vad snällt, när jag håller den i min hand
ska jag tänka på dig...om ödet vill träffas
vi igen.

Om vi själva vill träffas vi igen.



så kul att prata med dig