i kvällsmörkret
står de och tittar
ut mot haveristen
som vinterstormen
sakta äter upp

den ligger fast
i revet
kommer säkert att
ligga kvar

barnen kramar
mors händer
de ropar därute
de tystnar snart
hon har varit med förr

innan gryningsljuset
stor aktivitet
på stranden

båtar dras ner
stabilamän
i nysmorda stövlar
påkar för säkerhets skull

båtarna ros med krafttag
ut till haveristen
påkarna behövs inte
besättningen har frusit
in i den eviga vilan

fartyget gås noggrannt igenom
allt tas till vara
båtarna ilar snabbt mellan
haveristen och land
där hästar och vagnar väntar
på någon timma är allt över

på eftermiddagen kommer
strandridarna
spåren i sanden
har havet suddat ut
fyra döda män dras
upp på stranden

förhör hålls i stugorna
med tystlåtna luggslitna
människor
som inget vet

stor sorg när budet når
haveristens hemmahamn
ytterligare en stunds överlevnad
för folket innanför revet