jag trampar vatten
där du sprungit över hav, genom vågorna
du har levt och känt och gjort allt så stort
att mina steg känns både få och små, knappt ett liv
jag är rädslan som förlamar mig till att se på
där du kräver livet och samlar publik
du är så stark, ändå skrämmer dina förluster dig att ibland blunda ibland skratta
hur ska jag räcka till, i livet om det ska vara på riktigt