en sopsamlare disponerar tiden, rummet

tjurbajs snett upp, halvfranska band över axeln

till vänster hö, halm höger

mellan dessa trampad stig, smalspår

vi har varit det i generationer, stolta

samhällets samvetsmyror

men jag vet inte längre

glansen har mattats, faktiskt solkats

jag känner mig trött, liksom som att inget längre

finns att ge, än mindre få

och ungarna pratar bara Gaga