Jag följer saknaden i det spår

som skulle leda dig hem

men känner plötsligt där en tår

och undrar blott från vem

Kan himlen bära skulden

för att vår kärlek vände bort

att den sista sälla stunden

blev ett minne ack så kort

För grå blev då min vandring

tillika sinnets lust

hösten rev min andning

jag frös vid sorgens kust.