och magen vrider sig
av rädsla som inte borde
få finnas där

min familj

på väg att splittras
men ändå känns det
som om jag

personligen

skulle kunna göra
något åt det
fast jag vet att det
egentligen bara är
inbillning och fantasi

jag är fast

förlamad

fastbunden och stum

av denna förbannade
hopplöshet

rädslorna som växer
förökar sig

kryper ihop
blundar
och hoppas att världen
är vacker när jag åter
öppnar mina ögon

men det skär
i mig
falsksång i rundgång
ekar

och allt adderas

av alla tusen sorger
och bekymmer
finns det dock bara
en jag skulle vilja slippa

vill se dig lycklig

vill se dig stråla

du är mitt lilla barn
och jag älskar dig så

låt inte världen slå dig
så hårt!

jag vill försvara dig
slå tillbaka

men det är bara du
som har makten
att styra över
dina handlingar

och jag hoppas
dina tankar
och ditt hjärta
ska leda dig dit

hit

hem


endast jag vet vad
jag menar med dessa ord

men jag hoppas att
även du ska förstå
en vacker dag
snart

för jag vet inte om jag
orkar mycket mer