knutna händer























pulserande








och så gruset på gatan skuggorna längs portar och trappor suddiga figurer som rör sig
eller undviker




att titta i en annans ögon dom låtsas
och sjunger för sig själva berättar om en finmålad verklighet ler
men falskt
av rädslan och så skakande axlar du sa hallå vi går
kom låt oss dra bara









och deras skratt och lek hatiska ord det var ondskan som stod där
och det dom skrek efter
var dig det som rubbade
världsbilden som var äcklig och förtjänade stryk

det var du



men det är slut nu
för dom för mig men inte för dig du
ska leva





gå på skola få jobb kanske barn ett liv och kunna berätta förändra göra bra och jag
känner värmen inuti den strålar ut mot armarna när jag tänker på det på dig men jag rasar




mot resten mot hårdheten mot dom som försöker skrämma bort det som är fint det
som är du






du syster


du kommer alltid finnas där
i hjärtat



när hjärtat pumpar blod





























men spring nu