Diset över dalen och husen ser ut som himlen det är dammet från öknen och torkan från solen
blir en måne genom molnen jag

höjer hinken över huvet låter vattnet rinna längs pannan och kinder och halsen genom håret det är som beröring och dom

trodde jag var solbränd och blondare jag
är nyfödd och blek med ångande hud och suddig blick

katterna


i konteinern flyger ut jag slänger sprayfärg tusen skramlande burkar om natten och fingrarna blir röda som blod men av liv

lösningsmedlet sticker i näsan

och mörkret med lyktan målar mina skuggor över muren det är som att rita på ett papper större än kullarna som aldrig tar slut och sorgen över att det egentligen är en damm som aldrig är annat än en kant
på kartan en vägg till ett hem men med fönster
för den som är lång och drömmen är så verklig och nära bara två decimeter

av armerad betong

dom kastade sten på oss idag men jag
vände mig om
med öppna armar steg
åt sidan och sanden liksom suckade åt barnen som lär sig att berg kan bestigas från avstånd med skrik och hårda ord istället
för konversation

och jag vill leka kasta boll ropa gay rights
are human rights



det är så lätt


att ha rätt men svårt


att förstå