Röken från plasten som brinner och barnen som ropar jag är

Aschniabi

HowareyouFinewhatsyournamefuckyouHOWareyouWhereyoufromSTUPIDhellohowareyouwelcome jag
ler brett lite ansträngt och ropar svarar skakar händer HIGHFIVE dom snubblar av skratt



Och så armeringen som sticker upp ur halvbyggda hus eller påsarna
som blandats med jord och graffitin i svartröttgrönt avgasen
i näsan höga höga kullar med murar och får höns och sot gräset är inte grönt bara gult och olivträden

är knotiga rynkiga som gubbarna dom


är snälla


















och så borta
bland bergen












som på ett vykort smala ögon jag bländas av solen och kalkstenen det är bara hetta och torra torra buskar stenar som springer nedför slänten under

mina tår är bruna med håret
vitt

jag ser getter på håll beduiner
på håll han sa lämna inte ryggan dom stjäl dom vet
var du är vaktar
på avständ liksom väntar jag tänkte undrar
om det är så







mjuka som
dadlarna nötterna nätterna
glittrar av stjärnor och ljusslingor
inte lyktor ritar linjer tvärsöver gator




det är tyst













och mörkt















men drömmarna
dansar
och drar
i mitt hår dom sjunger som böneutroparna om länder och kulturer om folk och historier det känns i hjärtat
som förväntan
i blicken dom
tittar


så mycket

i skolan med sjalar i världens alla färger jag
rodnar som
jag aldrig brukar göra det är som om
om
dom
såg

genom min hoodie genom mina blå sjukhusbyxor mina psykadeliska strumpor och röda skor dom
ser
nyfiket på jag lika fångad av dom som dom
kanske av mig jag vill



lyssna
till livet dom lever känna
ett par fingrar som inte fått vandra försöka
finna min navel jag
måste blunda tänka gud



skärp
dig