Långa nätter, djupa sår
Läkningar som denna tar väl minst flera år

Ute på gatan och tittar på regnet
Dropparna som faller förvandlas till samma tjocka galler
Som jag just flydde från i drömmen
Tänkte hellre att jag dränker mig än fastnar där igen

Om inte du fått mig att frukta döden
Hade kanske vinden velat föra mig med till himlen

Vida stränder, djupa hav
Hur finner jag näring
när jag förlorat kärleken du gav

Här under ytan får jag ingen luft
Nu när du inte längre andas
Mot mina läppar, torkar de till sand

Och sakta började jag förvandlas
Jag sjönk, blev ett med bottnen när du släppte min hand

Flera månader senare, på en gata långt bort står ett skal
fortfarande kvar mitt i regnet, tomt efter ett tidigare jag