Bortglömd
som nattens lampor,
när solen stiger åter.

Lampor som bildar en stad
som endast är vacker när när de ej är dag.
en grå zoon som finner färg i mörker.
Bygger för alltid nytt hopp
om familjens oskrivna lagar

att alltid förlåta dem som glömt
att aldrig glömma dem som älskar
att alltid älska dem som förlåter

Därför biter jag mig i läppen,
vänder blicken mot staden
utanför mitt fönster
där jag ser
hur mörkret lyser vackert
och gatorna fylls
med dansande råttor
för dagen är slut och gatan serverar
fem varierande rätter

snart väcker solen vår tupp
och drar dysterhetens lotter
solen går upp
och du har funnit en ny dotter